November: Vӕtnoe – samisk slöjd och hantverk

Vӕtnoe är en stor del av den samiska kulturen, både som näring, binäring, kulturbärare och identitetsskapare. Samer har i alla tider tillverkat sina egna kläder och bruksföremål av det material som finns att tillgå i naturen:

rötter, björknäver, skinn, senor, renhorn med mera.

Funktionella föremål

Under nomadtiden, när de renskötande samerna flyttade med sina renar, fanns inte plats för saker man inte behövde. Allt skulle fylla en funktion och föremålens former var anpassade till det flyttande livet.

Olika typer av slöjd och hantverk

Förvaringskärl är exempel på ett bruksföremål i hushållet. Det tillverkas ofta av björkvrilar eller rotknölar. Naehpie – mjölkstävan, som förr användes vid mjölkning av renen, var finurligt formgiven så att mjölken inte skulle spillas ut.

Kniven var och är ett av de viktigaste redskapen i den samiska vardagen. Den används till det mesta, både i rengärdet och hemma. De skickliga slöjdarnas alster liknar dyrbara konsthantverk. En samisk nejpie (kniv) visar från vilket område slöjdaren kommer eller representerar.

Bandflätning, kallas även ”lägger band”, och vävning med bandgrind är ett exempel på textilt hantverk med mycket gammal teknik. De lagda banden används till exempel till skoband på sydsamiskt område. De flätade banden för att knyta ihop koltens halsöppning på andra samiska områden, men också till påsar och säckar.

Skinn, päls och senor används

Det mesta på renen används. Av skinnet blir det pälsar, mössor, liggunderlag, skor och handskar. Senorna används till tråd och genom att garva skinnet, det vill säga ta bort håret, kan man sy skinnbyxor eller ryggsäckar, väskor och kaffepåsar. Hornet används som slöjdmaterial till olika redskap, knivar, smycken och förvaringsaskar.

Hantverk i kommunen

I Strömsunds kommun visar vi upp exempel på samisk slöjd och hantverk på ett flertal platser i Strömsund och Gäddede: Renen, tidigare Grelsgård, på Folkets hus, Kommunhuset, biblioteket, Strömbacka, Granbacken och Levinsgården. Slöjden ”turnerar” från skåp till skåp på dessa platser för att de som inte själv kan förflytta sig, kan få se ”ny” slöjd under året.