Strömsunds arbete med ensamkommande barn lyfts i rapport från Delmi

Elisabeth Lindholm har medverkat i rapporten som informant och Strömsundsmodellen omnämns som ett gott exempel för strukturerade arbetssätt som möjliggör samverkan mellan olika aktörer som möter ensamkommande barn och för att förbereda barn för alla moment i migrationsprocessen, däribland även avslag och återvändande.

– Vi blev informerade om Strömsundsmodellen (BBÅ) som ett exempel på ett lyckat fall där man på kommunal nivå hade gjort något innovativt. Det kontrasterade mot flera utsagor från olika informanter i undersökningen som ansåg att det fanns stora problem med samverkan mellan olika aktörer samt stora svårigheter i att engagera kommunala förvaltningar i återvändandearbetet, menar rapportens författare Henrik Malm Lindberg.

Lyfter viktiga frågor

Rapporten lyfter frågeställningar såsom Hur fungerar implementeringen av återvändandepolitiken i Sverige? Hur ser ansvarsfördelningen ut mellan de olika aktörerna? Vilka hinder finns för en lyckad implementering och varför är skillnaden mellan mål och utfall så pass stor på återvändandeområdet?

– Vi lägger fokus på en lång rad frågor såsom förmågan, viljan och förståelsen hos dem som ska genomföra politiken och hur man lyckas uppfylla målen om effektivitet, rättssäkerhet och humanitet, berättar Henrik Malm Lindberg och fortsätter:

– Ett grundläggande problem som vi identifierade var att återvändandefrågorna inte alltid prioriterades och introducerades på ett sent stadium i asylprocessen. Mycket fokus och engagemang läggs på de som förväntas få uppehållstillstånd och senare ska integreras på arbetsmarknaden och samhället i stort. Men över hälften av de som söker asyl får inte tillstånd att stanna utan ska återvända. Här utgör Strömsundsmodellen en viktig erfarenhet i prioriteringen av återvändande, att få in tanken om återvändande tidigt i processen samt samverkan mellan olika aktörer, kommunala och andra.

Läs mer om projektet Barnets bästa vid återvändande